En veckas ”think tank” – den nya mötesformen?

Efter en vecka tillsammans med Tarfala Think Tank – en grupp av forskare, innovatörer och ledare som har samlats årligen sedan 2017 – slås Ecogains Anders Enetjärn av kraften i den här sortens hängivna möten, och hävstången det kan ge, nu när det är som allra mest akut läge.

Två citat från veckan i Lyngen:

“Vi står inför en massiv kollaps eftersom vi inte kommer lyckas hantera planetens utmaningar. Och det är först efter kollapsen som vi kommer kunna återuppbygga samhället.”

“Nej, vi har inte tid med en kollaps, vi har bara 25 år på oss att fullständigt transformera samhället. Och vi vet vad vi ska göra.”

Känner du igen tankarna? Ömsom hopplöshet, ömsom hopp.

Citat nummer två kommer från Johan Rockström, som är en av initiativtagarna till vårvinterns Lyngen Think Tank, med workshops och toppturer bland höga fjäll i Nordnorge. Citaten visar spännvidden i perspektiv bland de 25 planetälskare från akademi, näringsliv och civilsamhälle som i år möttes på det som startade som Tarfala Think Tank 2017.

Vetenskap, tuff skidåkning och social samvaro på schemat

De två senaste åren har jag varit en av de inbjudna. I år låg ”skidåkningsribban” högt. Alla måste klara kickturns i brant terräng uppför och köra säkert utför i 35 graders lutning.

Men vad gör det med människor som är med om en omvälvande vecka, fylld till max med vetenskap, fysiskt krävande aktiviteter och social samvaro? När man blir bortplockad ur det vanliga arbetet och vardagen, och får ägna all vaken tid åt det man brinner mest för i hela världen – tillsammans med andra oerhört kompetenta och lika engagerade personer?

För oss innebar veckan i Lyngen att vi blixtsnabbt kom nära de viktigaste frågorna i livet; planeten, mänskligheten, relationerna, de inre drivkrafterna och den egna kroppen.

Tänk dig en hel vecka kring svåra framtidsfrågor. Att få dela tunga budskap om planeten, yoga tillsammans, få tid att prata och lära känna varandras innersta driv under fysiskt jobbiga dagar i branta sluttningar. Att få vara i ett landskap med lavinrisker, som samtidigt är så enastående vackert, som gör oss alla så små. Och inte minst att få dela sprudlande glädje över puderåkning. Jag kommer aldrig glömma kramar och tårar i Lyngen efter de bästa åken tillsammans.

Jag har funderat en del på det där sedan årets Think Tank-deltagare skildes åt. Den gav energi, idéer och handlingskraft.

Johan Rockström skakade om oss alla redan första kvällen

Upplägget för think-tankens vecka är enkel: Dagar med skidåkning och strapatser, kvällar med föreläsningar och workshops. Alla bidrar med hela sin själ, i allt.

Redan första kvällen höll Johan Rockström sin föreläsning om planetens status. Och även om vi alla redan visste, så var det omskakande. Den senaste IPCC-rapportens slutsatser om hotet mot planetens stabilitet är stark. Biodiversiteten, själva planetens hälsa, är det som oroar mest.

Klimatkrisen skenar i takt med förlusten av biologisk mångfald. Att förhindra den utvecklingen är så viktig för klimatfrågan, det förstår allt fler. Biodiversitetslösningarna binder kol och är ett praktiskt sätt att jobba med klimatmitigering. Därför är det så relevant för klimatfrågan att internalisera biodiversitet i affärssammanhang. Vi ser det trycket nu, alla vi som arbetat med de här frågorna länge.

För mig blev Rockströms illustration av ”the corridor of life” (se bild), som tjänat oss så väl under hela Holocen, starkare än vetenskapliga data. Den visade tidsperspektiven så klart och att vi nu är på väg ut ur den smala, sköna korridoren.

Slöseri med naturresurser är ett systemfel

Personligen tar jag med mig många insikter hem efter den här veckan. Kanske viktigast av allt att det är ett grovt systemfel att människor och företag fortfarande inte har incitament för sparsamhet. Att det fortfarande är ok att använda naturresurser för såna produkter och sån konsumtion som skapar så liten samhällsnytta.

Jag tar också med mig osäkerheten kring att vi inte vet om vi kommer drabbas av kyla eller värme här i norr. ”The cool blob”, den enda blå punkten på alla orangea temperaturkartor över jorden, finns söder om Grönland. Den representerar den tipping point som kan sakta ned hela AMOC (Atlantic meridional overturning circulation), där Golfströmmen ingår, och som därför kan ge Norden ett klimat som är 20 grader kallare än idag.

Kallare eller varmare – spelar det någon roll? För det är just okunskapen som är det obehagliga. Oavsett så är vi farligt ute. Men samtidigt finns fortfarande hopp.

Vi vet vad vi ska göra – och vi har 25 år på oss

Jag är så glad över dem som tar ett helhetsgrepp om hela mänskligheten och planeten. Som den toppturande professor Per Espen Stoknes, som genom Earth for All pekar på hur en rättvise-transformation kan lägga grunden för mer tillit mellan människor inom och mellan länder, och därmed för de nödvändiga besluten om klimat och biodiversitet.

Och visst förmedlade även Johan Rockström hopp. Det är dags att fira att vi har förhandlat klart, alla förutsättningar är på plats. Bara leverera nu! Byt narrativ, sa Johan. Vi vet redan alla lösningar. ”It is all about scale and speed. Vi har 25 år på oss”, var budskapet.

Möten som föder nya tankar och idéer behövs med än någonsin

Vi förstod att vi var med om ett framgångskoncept. Och vi åkte hem med en fråga: Kanske behöver alla planetälskare möten på helt nya sätt för att skaka om och lägga grunden för de djärva och alldeles nödvändiga besluten?

”Det magiska är när man kommer på otroliga tankar och idéer som man inte tänkt förut”. Så sa Åsa Wikforss, Svenska Akademien stol nr 7, nyligen i sin P1 Söndagsintervju hos Martin Wicklin. Precis så, tänker jag! Vi behöver skapa mer plats för otroliga tankar och idéer i vår vardag. Fler think tanks, fler walk-and-talks, mer naturupplevelser och djupa samtal.

De enda som vi saknade i våra samtal i Lyngen var politikerna. Men vi think tankers kommer se till att de blir knackade på ryggen om klimatet, biodiversiteten, naturrestaureringslagen och annat livsviktigt som står på spel i EU-valet.